Själva tunnelbanetågen och stationerna i Hong Kong är väldigt lika de i Tokyo. Men det är ändå som två världar. I Tokyo kan man meditera på tunnelbanan. Förutom att minsta mobiltelefonljud är förbjudet är det ju så fruktansvärt oartigt att störa - så på sin höjd hör man någon prata lågmält med någon annan.
Hong Kong är annorlunda - och någon verkar ha fått för sig att om situationen bara dokumenteras och läggs ut på youtube så kanske folk inser hur mycket det faktiskt låter:
Det verkar inte spela så stor roll vad det gäller. Är det något på gång så ska det vara ett tillhörande uppträdande i grupp. Gärna med synkroniserad dans och/eller hejarramsa. Kinas favoritsätt att upplysa och roa. Framför kön till skolbussen står det en morgon tjugo studenter och klappar i takt och skanderar en ramsa - reklam för något slags talangkväll på universitetet. Säkerligen med fler gruppframträndanden.
I en av skolrestaurangerna bryts plötsligt sorlet av att en annan grupp studenter dansar synkroniserat på scenen bakom en kille med gipsat ben som ställer sig upp då och då och ropar något. Protester mot ett icke-handikappvänligt campus kanske? Skulle isåfall behövas.
Jag visste ju redan att Kina kan det här med gigantiska synkroniserade gruppframträdande med tusentals människor inblandade. Man kan bara ana hur OS-invigningen i Beijing blir nästa år.
Men det är alltså tydligen lika populärt i en mindre skala, och här har vi ett typexempel - det här är tydligen revisorer som uppträder på en välkomstmiddag för nya revisorer i företaget:
Jag får en stark känsla av att det är killen i mitten som skrivit all koreografi och tjatat på de andra att ställa upp.