Ajdå…
Jag gick och pratade i telefon och tänkte inte på hur jag gick. Ett misstag som kan få ödesdigra konsekvenser. Inte förrän jag var halvvägs igenom insåg jag att jag gått igenom skulpturen framför universitetsbiblioteket.
Det är lätt hänt, för den står ju där, så förrädiskt precis framför ingången - så att närmaste vägen att gå just är att gå igenom den.
Men nu kommer jag enligt universitetsskrocket aldrig att ta examen. 
Lite synd.
Taggar: CUHK
grinig:
Jag sov inte ordentligt i natt så jag är lättirriterad och inte mitt vanliga accepterande jag. Idag klarar jag inte av att i princip alla Hong Kong-bor säger och skriver “codes” när de pratar om kod. Studenter som lärare.
Here is the codes…
This codes…
We will write some codes…
Gnnnn. Jag kan förstå att man säger fel ibland, eller till och med oftast. Men när “code” inte längre verkar existera och man har computer science som sitt huvudämne har det gått för långt.
Taggar: Hong Kong, kommunikationsproblem, ord
Multitasking
Jag är fullständigt översvämmad av inlämningsuppgifter. Igen. Någon beskrev utbildningen här som kvantitet före kvalitet och hade nog rätt. För jag tror inte att någon har tid att göra alla dessa uppgifter riktigt bra.
Att läsa fyra kurser samtidigt är inte min grej. Jag vill gräva ner mig i saker, lära mig allt om precis hur just det hänger ihop. Men med deadline på två uppgifter i morgon en tredje på tisdag och en fjärde på fredag kan jag nog glömma grävandet.
Bäst att det här téet håller vad det lovar:
Annars har jag en hård dag och vecka framför mig.
Taggar: CUHK, plugga
Höghus utan ghetton
Det enda dåliga man skulle kunna säga om kursen “Chinese History in the Field” som jag läser är att det inte är särskilt mycket historia på kursen. Den handlar mer om hur folk lever och tror här och i södra Kina, även idag.
I lördags var vi till exempel ute på en field trip och professorn berättade om hur alla dessa höghusområden Hong Kong är fyllt av kom till. När man började bli tvungen att göra något åt bostadsbristen gjorde man några misslyckade försök att bygga nya bostadsområden. Sedan hittade man modellen - dagens “new towns” - Ma On Shan där vi bor är precis en sån new town.
Det man upptäckte var att det måste bo minst 25 - 35 000 människor i de nya bostadsområdena. Finns det så många människor på ett och samma ställe är det nämligen tillräckligt för att bra butiker och restauranger ska kunna etablera sig där. Då känner inte folk att de behöver åka in till stadskärnan för att handla och umgås utan föredrar centrumet som ofta bara är en hissresa och några steg bort. Att husen är så höga betyder att det är väldigt många som har extremt nära till allt. Folk i områden runt omkring väljer också att åka dit istället för den längre resan in till stan. New Towns är mycket mer egna städer än många av Stockholms förorter.
60% av Hong Kong-borna bor så - i höghus ägda av staten med låg hyra och folk verkar nöjda med det. Ibland får jag känslan av att vi i Sverige utgår från att det är själva höghusens höjd som är problemet. Men om folk kan bo och trivas i 40-våningshus så tror jag knappast att svenskar automatiskt mår dåligt av att bo i ett hus för att det har 13 våningar.
Och som en bonus har många här en helt otrolig utsikt hemma.
Taggar: boende, Hong Kong, utsikt